Som jag sagt tidigare är jag välsignad med vänner som förstår mig. Eller i alla fall står ut med mig och mina svängningar. Som ryter i när jag gör fel och som tröstar när livet blir för svårt.
Då och då, inte alltför ofta, dyker det upp någon som har allt det att erbjuda. Som har empati, som vågar visa känslor, som är sig själv. De gångerna ska man skatta sig lycklig att man har fått en sån människa i sitt liv. Men har man vett att uppskatta det? Nej, oftast inte. Man blir, eller jag blir.... Livrädd! Tänker att den här människan är för bra för att vara sann och så kör jag ut den ur mitt liv.
Logiskt? Nej knappast. Men om man som jag är van att skydda sitt inre till vilket pris som helst så är det så man gör.
Ångrar man sig? Javisst! Av hela sitt hjärta!
/Marit
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vill bara säga att du är en del av mitt liv, du är mina barns faster och en underbar tjej och jag finns här för dig, vad som än händer och jag vet, vi är dåliga båda två på att hålla kontakt men de är väl också RIKTIGA vänner, behöver inte ALLTID bekräfta och höra av sig, men man ska veta att dom finns där och de vill jag att du ska veta att jag gör, ALWAYS!!!! No matter what och till mig kan du ALLTID ringa, vad klockan än är
SvaraRadera