Jag har turen att ha vänner i mitt liv. Vänner som ställer upp, som stöttar, som finns till och som vid behov skäller ut och idiotförklarar. De här vännerna är värda mer än sin vikt i guld och jag älskar er allihop. Tänk att jag har er.
Själv är jag ingen bra vän, det vet jag av. Främsta anledningen till det är att jag har extremt dåligt minne. Det låter banalt, säger ni, men tänk efter! En eftermiddag ringde en bekant och ville dra ihop ett pokergäng, javisst sa jag glatt, det lät ju jättekul! Vi samlas och börjar spela men tycker vi är lite få personer och jag kommer på att jag kan ringa min bästa vän av alla. Sagt och gjort. "Hej, det är Marit, vill du komma och spela poker?" "Nej, jag kan inte, jag har födelsedagsmiddag, och du var bjuden"... Ridå.
En av mina bästa vänner är min mamma faktiskt. Hon är en fantastisk kvinna på alla sätt och vis. Inte nog med att hon har uppfostrat tre barn på i princip egen hand, ett av dom barnen var jag och jag var ingen walk in the park speciellt som tonåring. Men efter den turbulenta puberteten blev vi vännen och det är vi än idag, och jag är så glad att jag har henne. Henne törs jag anförtro allt, så mycket som min inbyggda skyddsmask tillåter i alla fall, och hon stöttar mig vilka tokiga beslut jag än tar.
Min skyddsmask, ja... Jag är en mästare i att dölja vad jag känner, speciellt när jag mår dåligt, men även när jag mår bra. Och den här masken gör att jag har väldigt svårt attt släppa in människor, in hos mig. Dom ser bara det jag låter dom se, inte den riktiga Marit, och det här är ett problem även inför mina närmaste. Man måste veta vad man ska titta efter, för att SE hur jag mår, för själv avslöjar jag inget. De här gissningslekarna gagnar ju ingen av oss, jag vet... Men det är så svårt att släppa in någon, så svårt att sätta ord på rädslor och ångest. Men det är också svårt att leva med en mask, ett skyddande hölje omkring sig...
/Marit
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det brukar finnas människor som kan få en att ta bort denna mask. Som kan leva för dig, och som hjälper dig dag för dag att kasta iväg den masken. Som älskar dig villkorslöst för den du är, för din skönhet, dina ord. För att du gör dem galna av välbehag, för att dem saknar dig utan att inse innebörden av hur stor saknaden är.
SvaraRaderaSåna människor brukar oftast göra allt för ditt välmående, för du är nummer ett i deras liv trots att du är en bitch mot dem ibland.
Gud så skönt de känns att läsa dessa ord. Både från dig och den som gjort ett inlägg. De är ord som jag också behöver höra just i denna stund... att de ska finnas nån där som ALLTID finns, vare sig man mår bra eller dåligt och som ger en all sin kärlek och sånna människor växer inte på träd och dom finns i väldigt liten skala i sitt liv men jag hoppas att även jag och du ska få fler av dom även om vi idag har världens bästa mammor som är våra ABSOLUT bästa vänner... KRAM
SvaraRadera