Ditten o datten

Hej....

Om några timmar åker sambon till Thailand. Jag hoppas och tror att han kommer att få det jätteroligt. Sol, sand, värme och salta bad och så dykcert sen... Jo, nog kommer han och hans bror få det bra alltid.

Själv har jag tagit mig igenom ett par hemska dygn och för första gången på länge känner jag att jag verkligen, VERKLIGEN kommer att klara det här med att vara solokvist i två veckor. Jag känner mig stark, och styrkan kommer av att jag gått genom helvetet på ett par dar och faktiskt klarat det. Jag har överlevt.

Ingenting har egentligen förändrats. Jag har lika ont i benen, är lika trött, mår lika jävligt... Men på nåt sätt tror jag att min inställning har förändrats.

Igår var jag upp och tog blodprov för att se om förändringen i benen blivit till en permanent muskelskada. Har jag otur så åt jag den höga dosen av medicinen FÖR länge och då kan musklerna ha börjat brytas ner. Det som känns oroande är ju att jag fortfarande äter av den, och jag har inte blivit bättre, trots dos-sänkning.... Nåja, den som lever får se, right?!

Jemma är för underbar. Hon får ju just nu mindre och kortare promenader än hon är van vid, men hon är lika cool för det. I natt har hon legat hos mig i soffan hela natten och bara myyyst, sådär som bara Grandisar kan. Härligt! I lördags åkte vi till en kompis vars föräldrar har skaffat hund, så Jemma och den hunden, Nemo, fick träffas. Nemo är ett 7-månaders yrväder av raserna schäfer och Rottweiler och herregud vad han skulle leka med Jemma! Jemma däremot intog rollen av den äldre och mer förstående och oändligt mycket visare damen... Åtminstone till en början, sen rockade dom loss! Men nog märktes det att hon visste att hon lekte med en valp alltid, för hon var så försiktig. Jämfört med när hon leker med Jokke när det är hårda tag som gäller!

För övrigt så tänker jag sluta röka, så det så!

Tudeloo/Marit