Vi hade i alla fall tur med vädret!

Så, nu var fjällen avklarade. Summa summarum: Ett pajjat knä. Kul.

Jag hann med att åka en och en halv dag innan jag i låg fart (i barnbacken) åkte mot en vall i backen och det sa "knak" i knäet och sen var den slalomkarriären över för den här gången. Resten av resan har tillbringats med kryckor sittandes i vårt "basläger" i Hundfjällen där jag sett alla lyckliga människor susa förbi på sina skidor. MEN! Vi hade i alla fall tur med vädret! Jösses, vad solen har gassat. Enda dagen det har varit lite disigt var idag, och då skulle vi ju ändå åka hem så då spelar det ju ändå ingen roll.

Den som har haft ännu tråkigare än jag är nog Jemma. Stackarn, inte nog med att hon har fått vara ensam i stugan på dagarna (vi har ju varit hem på dan och så men ändå)men så går matte och gör illa knäet så det inte blir några riktiga promenader heller. Och inte har man fått vara lös på hela tiden, eftersom matte har varit rädd att hon skulle springa bort. Nu när vi kom hem och hade ätit och packat ur bilen så tog jag med henne ut i skogen (ja, det gick även om det var besvärligt med ett trilskande knä) och hon SPRANG! Härligt att se.

Barnen har haft en utvekling på skidor som är helt makalös. Från att aldrig ha stått på att par, så åker dom nu röda backar! Och dom bara åkte och åkte; dete tog aldrig slut energi tyckte jag. Så det där med slalom det var en HIT med stora bokstäver=).

Ska lägga in lite bilder också, när jag får över dom från telefonen till datorn.... Håll ut!

Tudeloo/Marit