Valborg

Hej...

Är hos mamma med familjen för att grilla och fira Valborg. Barnen är ute och röjer och senare ska vi åka och titta på kase som traditionen bjuder. Vädret är soligt men det blåser lite kallt, inte värre än att barnen kan vara ute i shorts och klänning i alla fall.

Idag på morgonen och förmiddagen var jag till lasarettet igen, och gjorde dom fysundersökningar som behövdes inför ECT-behandlingen. Allt såg bra ut, så på måndag blir första behandlingen klockan åtta på morgonen. Jag har avtalat med mamma och Uffe att dom kör mig dit eftersom att jag inte får köra bil efteråt.

Kände mig lite bättre mitt på dagen idag, men nu på eftermiddagen har jag blivit sämre och sämre och just nu mår jag piss. Stog och klyftade potatis och allt jag kunde tänka på var att jag ville ta kniven och köra den in i mig själv. Såna tankar skrämmer livet ur mig! Är så spänd att ryggen och nacken värker och vill hela tiden fly, från vad vet jag inte, antagligen mig själv.

Jag önskar att jag kunde bli någon annan, få andas ett tag. Jag vet att livet inte leker för alla andra, jag är inte dum nog att tro att alla andra har det bra och det bara är "stackars mig" det är synd om. Jag menar bara att jag någon gång, för en lite längre period skulle vilja LEVA! MED vardagliga bekymmer och problem... Men att kunna andas fritt, att kunna umgås, att slippa vara rädd, att slippa pendla upp och ner, upp och ner HELA tiden utan platåer där emellan...

Idag har jag bara sån ångest. Var till och med rädd för grillen för att inte tala om ugnen... Och det är så svårt att känna att andra människor måste ta hänsyn till mig hela tiden. Samtidigt som man ju VILL att dom gör det, för man är så rädd så STÄNG AV DEN DÄR JÄVLA GRILLEN!!! Jag skiter i om det inte blir nån mat... Jag vill bara springa iväg. Kunde inte vara ute, för där var grillen, kunde inte vara inne för där var ugnen på.

Jag är hela tiden på min vakt. Hela tiden. Non stop. Är det nåt som luktar? Är det nåt konstigt ljud? Ser jag nåt konstigt eller är det normalt? Har jag glömt nån platta på? Är kaffebryggaren avstängd? Låter inte bilen illa? Luktar det inte rök i affär'n? HELA TIDEN! Och det tar på krafterna nåt enormt...

Nåt av det värsta som finns är min nojja för polisen... Är på min vakt mot dom hela tiden, som om jag gjort nåt fel, fast jag inte har det. Så fort jag hör en bil stanna på vår parkeringsplats så tror jag att det är polisen och att dom ska komma och ta mig/ta barnen ifrån mig/ta sambon. Plingar det på dörren och jag inte väntar besök så åker hjärtat upp i halsgropen och dunkar som besatt för jag tror det är dom. När jag kör bil så undviker jag platser där jag vet att dom brukar ha kontroller, inte för att jag kör olagligt eller så utan för att jag är livrädd. Ja... Jag har aldrig påstått att jag är normal...

/Marit