Tisdag idag

Jag är så trött, så trött... Saknar helt energi. Det finns så mycket jag borde ta tag i, men jag orkar inte göra nånting. Det gör faktiskt fysiskt ont i kroppen när jag rör mig, allt tar emot.

När barnen är hemma försöker jag vara uppe, försöker göra nåt. Försöker le och vara trevlig, men just nu tycker jag att jag mest fräser åt dom. Energin räcker inte åt alla frågor, alla krav, alla måsten. Och då slår det dåliga samvetet till. Jag ångrar att jag fräst till och jag får dåligt samvete att jag inte orkar vara den mamma dom förtjänar. Jag vill bara krama om dom och ta tillbaka allting, göra om, göra bättre... Men det går inte.

Jag är så less på allting, less på att må dåligt, less på att vara en rutten mor och en rutten partner. Jag är så less att jag borde bli arg, men energin räcker inte till. Jag är beredd att kasta in handduken, det är sanning.

Men så har vi ju mitt löfte. Jag har ju lovat att INTE göra mig själv något. Jag tänker inte svika mina barn. Dom ska inte få växa upp och undra varför deras mamma inte ville leva mer. Men det blir en kamp. För just nu Vill jag inte leva mer. Men jag ska, jag lovar. JAG LOVAR!

/Marit