Våren

"Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?" Var det visst Karin Boye som skrev. Och nu är det så där skälvande ute, sådär ögonblicket innan bomben briserar. Det porlar i bäckar och diken, snön glider av taken med ett swooshande ljud och småfåglarna har börjat kivas och kvittra i träden. Små rännilar av smältvatten rinner efter vägarna och grusvägarna förvandlas till gyttja. Snart ska våren explodera!

I år har vi ju haft väldigt mycket snö här och det märks för på vissa ställen är dikena redan översvämmade av smältvatten. Men vägarna är bara nu, i alla fall allfartsvägarna, och man drar med sig tonvis med sand in utifrån. Soliga dagar som denna droppar det från taket i nästan frenetisk takt, och visst minskar snöhögarna, det gör dom, men det kommer ta lång tid innan dom är borta.

Själv är jag ambivalent till våren. I regel brukar jag få ett uppåtsving vid den här tiden, men Litiumet ser nu till att jag inte drar iväg allt för mycket. Jag älskar ju vintern, men blir ändå glad när det börjar bli ljusare och det droppar från taken. Fågelkvittret på mornarna gör det lättare att stiga upp. Dessutom kan man ta senare hundpromenader och det är fortfarande ljust utan att behöva ta på sig reflexer och annat.

Våren innebär också blöta barnkläder i parti och minut. När dom är ute och leker så blir kläderna dyngsura på tio sekunder. Galonkläder har dom blivit för stora för och att bara sätta på sig regnkläder är fortfarande för kallt. Ett dilemma, helt klart. För övrigt så går tvättmaskinen på högvarv här hemma nu =/