torsdag 23 april 2009

Flipperspel

Jag vet inte egentligen vad jag ska skriva om men jag kände ett behov av att skriva av mig.

Känslorna flyger som svalor ut och in i mig och jag håller inte en sinnesstämmning mer än ett par minuter. Jag är glad och upprymd en minut, ledsen och nedstämd nästa. Kan inte definiera ens för mig själv vad det är som får mig att skifta så.

Jag har ju tävling på söndag, utställning med Jemma i Västerås. Jag är riktigt nervös inför den eftersom jag ska ställa hennes själv. Det brukar jag ju göra, inget konstigt i det egentligen men den här gången är inte självförtroendet på topp och då känns det extra att gå upp i ringen. Nä, jag VET att det är hunden som ska bli bedömd, inte jag, men ändå.

Jag är orolig för resan till Västerås också. Jag tycker alltid det är obehagligt att åka långt med bil, risken att det ska hända något är så stor och så står man där, långt hemmifrån. Jag behöver alltid lugnande när jag ska åka långt och etter värre lär det ju bli när vi åker med nya bilen, jag har inte "lärt känna den" ännu. Det låter löjligt, jag vet, men för nån med mina nojjor så är det inte löjligt.

Jemma är i bra form i alla fall. Det blir en dusch ikväll och kloklippning för att bli extra fin, men vältränad och i fin kondition är hon. Jag matar på henne lite extra dom här sista dagarna för att få på lite, lite till massa på henne, då blir hon perfekt. All lek med Jokke och träningen med packväskorna och annat har verkligen gett resultat. Hoppas nu bara fröken behagar TRAVA i ringen och inte försöker med sin usla passgång. Hon tar ju lätt till den när hon är på det humöret.

Fasen, jag känner mig som ett flipperspel idag! Vad är det för fel? Kan knappt andas ibland. Får FÖR MYCKET luft ibland! Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte hur jag ska bete mig för att jag ska bli ok igen... Måste nog ut på en hundpromenad snart, bara för att gå av mig lite energi. Men hundarna har inte vilat länge nog efter maten ännu, det är ju viktigt det där. Vi vill ju inte ha någon magomvridning här inte.

Men.... KAN MAN FÅ KRYPA UR SITT SKINN eller?! Byta bort sig själv, bara för ett tag, tills jag lugnat ner mig och landat... Jag har sån puls just nu att jag faktiskt sitter och är anfådd fast jag inte gör nånting! Känns som om jag är redo för take off any time, baby! Nä, allvarligt, så här speedad får man ju inte va... Måste hitta på nåt, vad som helst. Nåt att göra. Händerna skakar så jag knappt kan skriva nu. Dags att sluta.

/Marit

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar