Varför?

Varför?

Varför kan inte jag vara frisk?
Varför kan inte jag vara som alla andra, i alla fall lite grann?
Varför måste jag drabbas av svängningar som gör att knappt jag själv vet vem jag är?
Varför måste jag äta mediciner, bara för att fungera i det vardagliga livet?
Varför fungerar inte medicinerna såpass att jag blir symptomfri?

Jag har haft en dag då jag svängt upp och ner flera gånger. Började med ett uppåt-ryck som fick mig att städa hela lägenheten innan klockan var halv tio, fortsatte sen med uteplatsen och följde upp med att åka och handla och fixa inför påsken. Innan lunch hade jag gjort jobb för två dar tror jag. Sen damp jag ner... Allt blev nattsvart och orken försvann, energin rann av mig och ångesten kom krypande. Torktumlaren av alla saker blev livsfarlig och jag skakade vid tanken av att använda den. Laga mat var inte att tänka på.

Fram mot sen eftermiddag kom energin tillbaka igen, livet lekte! Tog ut båda hundarna på rundor, tränade extra med Jemma och tog senare en rejäl cykeltur. Men alla andra är så långsamma och fixar inte mina idéer! Varför måste dom hålla mig tillbaka?

Nu är det kväll och jag är nere igen... Bilen har gått sönder. Nåt med nån broms som ligger på bak och måste bytas. Pengarna tryter och jag kanske inte kan åka på utställningen i Västerås som planerat. Så jävla trist. Dessutom har jag glömt förnya två recept, så när jag skulle hämta ut idag så fanns det inget, och NATURLIGTVIS så är det långhelg. Suck! Det betyder att jag blir stående utan två av mina mediciner över helgen vilket i sin tur antagligen betyder abstinens. Rolig påsk...

/Marit