KRIG!!!

Det blir värre och värre... Det känns som om jag håller på att brytas sönder från insidan. Jag kan inte sitta still, inte göra något... Kommer mig inte för att städa eller nåt annat som behöver göras och ändå är jag så rastlös att jag snart börjar gnaga på möblerna. Inte ens att gå ut med Jemma fungerar...

Jag vet inte om jag kommer att klara av den här utställningen. Maria är backup, hon ställer Jemma om jag inte klara av det. Jag vill ju helst ställa själv, men vad händer om jag får en ångestattack i ringen? Eller om jag flippar ut helt?

När jag mår så här fattar jag inte hur jag ska orka leva. Jag är rädd att hjärtat ska gå sönder helt enkelt, eller att jag ska dö för egen hand. Jag märker att jag tar till riskbeteenden, som om jag inte bryr mig om jag lever eller dör. Jag vet, jag har ju lovat att inte göra mig själv något, men det löftet blir tunnare och tunnare när jag mår så här. Jag står inte ut!!!

Jag önskar att jag kunde förklara hur det känns innuti... Som gas och broms samtidigt. Jag är så jäkla speedad men samtidigt bromsad av medicinerna och känslan är ... Obeskrivbar. Rastlösheten river i mig hela tiden, men jag har inte kraft nog att ta tag i saker och GÖRA något. Pulsen slår som efter en maxprestation och jag skakar i händerna. Men jag får ingenting gjort... Känner mig så himla trött samtidigt och vill lägga mig och vila, men det KAN jag inte för rastlösheten håller mig uppe. Jag vandrar och vandrar, röker, och vandrar lite till.

Fattar ni vilket motsatsförhållande som råder i min kropp och i min själ just nu? Jag skjuts frammåt samtidigt som något håller mig stenhårt tillbaka. Jag ORKAR inte mer, jag går sönder! Det är fullt krig inuti mig och jag förlorar hur jag än gör.

Yttre faktorer tillkommer ju naturligtvis, och jag är inte utrustad för att klara av konflikter och bråk just nu. Jag svarar skarpt på allt för jag tror att alla är ute efter mig och jag kan inte göra mer än be om ursäkt efteråt och hoppas att inte mina utfall mot människor jag håller kär resulterar i total brytning. Jag har ingen kontroll, för hela jag är en krigszon just nu. Jag vet att andra människor inte ständigt kan ta hänsyn till mig, och det kräver jag inte heller men om jag får förklara hur jag mår... Men jag vet, jag är dålig på att förklara, jag går hellre till angrepp. Förlåt. Förlåt en miljon gånger.

/Marit