ECT nr 1

Ja, så var det kväll igen. Sitter med en sjujäkla huvudvärk och har just ätit middag.

Dagen började tidigt, för Jemma väckte mig halv sex och ville ut, och det dög inte att bara gå ut på baksidan för det regnade. Det var bara att dra på sig kläderna och ge sig ut på promenad med damen. När hon hade gjort sitt så vände hon och visade tydligt att hon ville gå hem, regn är inte hennes favorit-väder.

Vid det här laget var jag så pigg att det inte var någon idé att gå och lägga sig igen, utan jag satt och läste tidningen i väntan på att alarmet skulle ringa. Höll på att törsta ihjäl, men jag var ju fastande och fick inte dricka nånting.

Mamma gav mig lift till lasarettet och så fick jag en säng och en sån där vacker sjukhusrock som jag fick svida om till. Jag var nervös och lite illa till mods. Blev nerskjutsad till avdelningen där behandlingen skulle äga rum och väl inne i rummet surrade det av människor överallt tyckte jag. Jag blev bara mer och mer nervös. Tillslut var dom redo att söva mig, och det brände rejält när sovmedicinen rann in i min arm. Det sista jag tänkte innan jag somnade var "tänk om jag inte vaknar upp nåt mer?"

Det gjorde jag som ni märker, med huvudvärk och kramp i käkarna. Jag var orolig när jag vaknade, och försökte sätta mig upp flera gånger långt innan drogerna gått ur kroppen. Jag vet att jag stönade. Dom bad mig: "sätt ord på vad du känner" och jag fick bara fram ett ord: "panik".

När jag kvicknat till fick jag gå upp, klä på mig och äta en macka med ett glas juice till, sen efter ett tag fick jag åka hem.

Ont i huvudet har jag haft hela dagen, men det onda i käkarna har släppt till viss del. Men OJ, så trött jag har varit!

Det var det hela/Marit