Vad vore världen utan ungar?

"Mamma, det går inte att sova med öppna ögon" sa sonen till mig härom dan. Ett klockrent konstaterande tycker jag, för det går ju inte att sova med öppna ögon, i alla fall inte vad jag vet. Men tänk dig ett barn, som just kommit på detta och konstaterar det för sig själv. Det måste ju vara som en mindre sensation. Och sådana här upptäckter är barnens vardag fyllda av, från morgon till kväll. Första-gången-upplevelser dagarna i ända, inte undra på att dom är trötta när kvällen kommer.

Vad vore världen utan ungar? En betydligt fattigare plats att leva på, det är ett som är säkert. Jag har ju tidigare skrivit att jag faktiskt inte är speciellt förtjust i barn, så där generellt. Det finns ett par stycken som jag gillar, mina egna älskar jag förståss, men annars är jag ingen som putti-nuttar med varenda unge jag ser. Vad jag däremot kan uppskatta är varenda unges unika egenskaper och unika sätt att ta sig an världen.

Vidare anser jag att barns positiva syn på allt runt omkring dom är något vi alla borde lära oss av. Speciellt jag, fröken Pessimist...

/Marit