... Hur många dagar det är sedan jag slutade röka, men FASEN vad jag får kämpa nu! Det känns som om varje fiber i min kropp skriker (läs: VRÅLAR) efter en cigarett och jag vill inget annat än att ge den va den vill ha.
Kunde jag så skulle jag vara i stallet varje dag, hela tiden nu för det är det enda jag har hittat som funkar mot abstinensen (och ni ska veta att det är riktig abstinens nu, jag kör utan plåster för dom jävlarna ville inte sitta kvar). I stallet faller ett lugn över mig som inte går att förklara. Det är som att mina nikotinmonster VET att lugnet måste bevaras här, för annars smittar stressen och humöret av sig på hästarna. Så i stallet är jag lugn och glad. Andas djupt in de välbekanta dofterna, utför de välbekanta sysslorna, rutinerna gör mig lugn.
För övrigt så blev jag bjuden på en hand och fotmassage tillsammans med Maria och Annelie igår. Det är nog bara jag som inte blir lugn och avslappnad av en sån grej, jag blev bara mer stressad. Dels det att sitta still i flera minuter, och sen hade dom tända ljus och stämningsfull musik. Jag höll på att bli galen! Men resultatet blev bebis-mjuka händer och fötter...
I förrgår fick Jemma ett älg-ben av en kompis som hon med nöje gnagde upp. Och då menar jag gnagde upp! Det blev inget kvar av det stackars benet. Och det får den stackars hunden lida för nu! Diarée igår och spyor igår och inatt för den lilla fröken, men ändå stog hon och tiggde kyckling igår vid middagen... Aja, är man matglad så är man.
Tudeloo/Marit
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar