Ett dygn i mitt liv

Sista dygnet har varit utom denna värld, och hade inte mina vänner, min mamma och Dr P funnits så vet jag inte om JAG hade funnits längre.

Jag ska försöka förklara hur dygnet såg ut...

Vaknade halv sex efter mardrömmar och ser syner när jag vaknar. Det är golvet i köket som bångnar när jag går på det och köksluckor som svänger, såsom i vinden. Tar en tablett och lägger mig under täcket, livrädd och skakar. Det är ännu 1 1/2 timme kvar innan alarmet ska ringa så jag försöker sova men det går inte. Törs inte annat än att ligga kvar i sängen ändå...

Barnen vaknar och nu har tabletten hunnit verka, synerna är försvunna. Sonen ska på dagis, men dottern är jätteförkyld och ska vara hemma. Eftersom jag har sovit så dåligt så ringer jag farmor och frågar om dottern kan få vara där på dagen, så att jag kan få ta igen mig lite, och det kan hon. Skjutsar iväg barnen och går en skogsrunda med Jemma i vargrik skog, ser vargspår tror jag.

Kommer hem och är helt slut mentalt och börjar höra röster. Hör inte vad dom säger, mer än en gång då den säger "Marit" klart och tydligt och jag ryggar... Försöker sova.

Ångetsattack efter ångestattck... Svetten rinnner och skräcken kryper uppför min rygg....

Dags att hämta barnen, jag tar mig samman, och med mediciners hjälp lyckas jag.

Dr P ringer för att kolla läget.

Apoteket, för att hämta ut mer mediciner. Mamma är med mig, för jag klarar inte av det själv. Alla människor blir för mycket om jag är ensam, allt prat...

Vi åker hem och jag lyckas på nåt sätt både hålla barnen nöjda och få i dom middag. Själv har jag inte ätit ordentligt på flera dagar. Magen är som en stor knut.

Barnen går och lägger sig.

Paniken tilltar nu när jag är ensam och huset är tyst. Jag sätter på en film bara för att få nåt att koncentrera mig på även om det inte går så bra. Det blir en favorit i repris, så jag behöver inte koncentrera mig för att hänga med i alla fall.

Messar Maria, hon är på väg till Malung men hon och hennes syster stannar till en sväng innan dom åker. Skönt med en kram av Maria, då känns det lite bättre.

Kvällsmedicinerna har gjort sitt och jag börjar bli trött, somnar, men drömmer mardrömmar hela natten och är uppe flera gånger...

Vaknar upp idag... Och på något sätt så känns det ljusare. Jag vet inte varför.

/Marit