Om allt och inget

Nu sitter jag på morgonen och skriver och ska snart ta itu med dagens göromål. Det är lite smått och gott som ska pysslas med innan Sälen-resan på söndag. Då kommer jag inte att blogga på en hel vecka, visst kommer ni att sakna mig? =)

Jag satt och kollade runt på nätet efter andra bloggar som handlar om att vara Bipolär och herre gud, det finns ju en triljon ungefär! Inte för att jag hade några planer på att vara unik men det vore ju kul om nån hittade hit, till min blogg också och det gör dom då RAKT inte om man googlar på orden bipolär och blogg, det lovar jag... Men eftersom vi är inne på ämnet, jag VET ju att det finns ni som läser min blogg, till och med regelbundet, så varför inte lämna en kommentar till mig? Det spelar ingen roll om jag känner er eller inte och det går bra att vara anonym om man vill. Sen så granskas alla kommentarer av mig INNAN dom kommer upp på bloggen, så vill ni skriva något BARA till mig så är det lugnt...

Sälen-resan ja... Det blir ett kapitel för sig och den kommer jag att skriva om när vi kommer tillbaka. Bara pärsen med att hyra skidor i en fullsatt ski-shop blir ju skojig, ta sig till stugan med packning och hund (jodå, hon ska naturligtvis med) och organisera mat och fikatider så det passar alla, hitta sina sängar... Vi är 8 stycken som ska åka, men förhoppningsvis så kan vi jämka våra viljor, hehe.

Att släppa loss barnen i skidbacken blir ju en upplevelse för sig också. Dom har åkt slalom en dag tidigare, och då gick det riktigt bra, även om det var viss Kamikaze-varning på dom! Därför funderar vi på att ta sele på dom den här gången, så dom inte dundrar iväg så fort. Vad tror ni om den idén? Skillnaden mellan barn och vuxna är ju att barn inte är rädda för att ramla och göra illa sig som vi vuxna i regel är, dom bara kör på så mycket tygeln håller. Förra gången åkte dottern rakt in i liftkön i full fart, men tror du hon gjorde illa sig? Nej då, hon reste på sig och ruskade av sig snön bara så var det färdigt med det (ingen annan gjorde illa sig heller).

Jag åkte massor med slalom när jag växte upp, uppvuxen i norrland som jag är, men sedan jag flyttade därifrån så har jag inte stått på ett par slalomskidor mer en en gång. Så utmaningen häri ligger ju i att 1. inte bryta något och helst inte första dagen och 2. kunna assitera mina telningar så gott det går (speciellt om vi ska ha dom i sele till att börja med).

I morse så var det 5 minusgrader ute och solsken så dottern ville cykla till skolan, vilket hon naturligtvis fick. Hon var så söt när hoon pinnade iväg i sina vinterkläder och så hjälmen på det sen... Lilla tjejen, när ska vi få reda på vad som är fel på dig? Blek, trött och glåmig med ont i magen och illamående nästan hela tiden. Prover som än visar en sak, än visar en annan. Jag håller på att bli tokig. Jag ser ju på henne att hon är sjuk. ALLA ser på henne att hon är sjuk! Efter Sälenresan tar jag henne till Falun för en ordentlig utredning, här i Mora går ju allting i siraps-fart...

Nä, nu har jag väl pladdrat klart för idag, eller?!

Tudeloo/Marit