Mamma

Mamma, vad skulle jag göra utan dig? Jag skulle ju inte ens finnas. Och då menar jag inte i den bemärkelsen att jag inte hade blivit född, utan jag menar att jag nog inte hade överlevt.

Du har alltid gett mig frihet. Redan som liten var det frihet under ansvar som gällde.

Du har lärt mig ansvar. Det gjorde du genom att ge mig frihet.

Men främst av allt så har du gett mig Kärlek, och det har du gjort genom både frihet och ansvar.

Och nu, när jag är sjuk och mår som sämst, så står du där vid min sida och ställer upp. Du ordnar och fixar, du lyssnar och tar in, försöker hitta lösningar, lösningar som jag inte alltid är frisk nog att acceptera. Jag kan komma till dig, till och med när masken rasat av mig, och jag är alltid välkommen. Du förstår när ingen annan förstår. Hos dig kan jag bara vara.

Mamma, jag hyllar dig. Det finns människor runt omkring mig som allihop är värd sin vikt i guld men av alla dessa stjärnor lyser du klarast på natthimmlen.

Mamma, jag hyllar dig, för du har förmågan att leva dig in i min värld, min mörka, otäcka, skrämmande värld. Leva dig in och få den lite ljusare. Det är du ensam om.

Mamma, jag hyllar dig för att du är du.

/Marit