Nu har det gått ett par dagar sedan jag skrev, och det beror på att jag har mått vedervärdigt. Gör det fortfarande kanske, men just för tillfället är det lite bättre och jag känner att jag kan skriva lite.
Depression är en grym sjukdom. Allt är nattsvart och ångesten river i en hela tiden. Hur ska man ha en vilja att leva när världsalltet tynger på ens axlar? När det dåliga samvetet för allt man inte orkar konstant påminner en om hur värdelös man är? Folk pratar om gott självförtroende- dom har aldrig varit riktigt deprimerade tror jag.
Jag påminner mig hela tiden om allt jag har; mina fina barn som jag är så stolt över, min sambo som jag älskar och som jag hoppas älskar mig, min vackra hund som bara blir goare varje dag som går. Jag påminner mig om allt det, och känner mig bara... Ovärdig. Jag är ovärdig mina vänner som ställer upp när jag aldrig kan ställa upp för dom. Jag är värdelös för jag kan inte fixa allt här hemma de dagar jag mår dåligt och jag duger inget till för jag förmår inte visa känslor eller stå ut med närhet...
Jag orkar snart inte mer. Jag vill inte dö! Men hur ska jag orka leva? Hur ska jag orka med det här skinnet som är mitt? Jag vill inte såra någon, men hur ska jag klara mig utan att göra det?
/Marit
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja fortsätter att låta tårarna strömma ner för mina kinder när jag läser även detta... känns som om du på nått sätt, trotts att du befinner dig i en lite annan sits än mig, ändå har så många känslor som är så lika dom jag själv går omkring med... äntligen finns de en plats för mig där jag kan läsa och förstå DIG samtidigt som jag känner igen mig själv i så många av dina tankar...
SvaraRadera