Rädsla

Jag lever mitt liv i rädsla. Jag är nästan alltid rädd. Låt vara att jag är rädd för saker som inte finns men rädslan i sig är lika verklig.

Rädslan kan slå till när som helst och utan förvarning, det är det som gör den så otäck. Jag går där i godan ro och handlar på ICA och plötsligt slår den till- RÄDSLAN- och jag kan helt plötsligt inte bete mig normalt. Rädslan är som ett eget väsen, en egen svart person som väntar på mig på de mest oväntade ställen och tidpunkter...

Jag skäms för att jag är rädd, så jag visar det oftast inte. Om det är något som syns så är det stress och irritation för det är så jag maskerar det. Stress över att komma bort från situationen så fort som möjligt och irritation över att det inte går fort nog.

Rädslan i sig kan komma som ett monster eller som en oskyldig liten flicka... Båda lika otäcka...