Kärlek- jag kan älska

Det finns så otroligt mycket dolt i ordet älska, och jag tror det finns lika många betydelser som det finns människor på jorden. Men jag tror att orden "jag älskar dig" är lika laddade för oss allihop. De orden är några som vi i ett förhållande alla vill få höra, de tre gyllene orden som genom ett trollslag lyfter ett förhållande till nästa nivå.

Det finns de som blir rädda när de tre orden uttalas och flyr för allt de kan, och de finns de som känner trygghet. Men varför, det är ju bara ord, inget annat, eller?

Jag tror att kärlek är en kemisk reaktion i hjärnan som sätts igång av något vi finner attraktivt hos den andre (nu talar jag om kärleken mellan två partners, kärlek till sitt barn eller till sin förälder/syskon är en annan sak). Den kemiska reaktionen startar, och hur det sedan går vet ingen. Kanske slutar det lyckligt, kanske inte...

Jag har ju skrivit mycket om min misstänksamhet, om mitt skyddshölje.. Men OJ! Vad jag kan älska! Om min kemiska reaktion väl har börjat så älskar jag av hela mitt hjärta och hela min själ och allt vad skyddshölje heter är bortglömt. Den starka passionen griper tag i mig, och utan vilja, utan motstånd sveps jag iväg. Det är när jag älskar som jag är sårbar, för då är jag skyddslös...

Kärlek är aldrig lätt. Hur vet man vad den andra vill och menar? Hur får man reda på det utan att blotta sig själv och göra sig skyddslös? Nä, just det, det går inte! Själva poängen med kärlek är att man MÅSTE öppna sig själv, men måste RISKERA sig själv för att kunna vara vinnaren. Och det är det som gör det så svårt. För har man haft otur och gått på ett par minor så är det inte så väldigt lätt att göra just det. Och ju mindre man öppnar sig, desto mindre kärlek kan man ta emot, och så är den onda cirkeln igång.

Så till min uppmaning: Älska mer, världen behöver det!

/Marit